Sandro Botticelli
Sandro Botticelli's Oil Paintings
Sandro Botticelli Museum
c. 1445 – May 17, 1510. Italian painter.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Sandro Botticelli.org, welcome & enjoy!
Sandro Botticelli.org
 

REMBRANDT Harmenszoon van Rijn
The Artist in his studion (mk33)

ID: 24529

REMBRANDT Harmenszoon van Rijn The Artist in his studion (mk33)
Go Back!



REMBRANDT Harmenszoon van Rijn The Artist in his studion (mk33)


Go Back!


 

REMBRANDT Harmenszoon van Rijn

Born 1606, Died 1669.One of the great Dutch painters and printmakers of the 17th century, Rembrandt van Rijn is best known for his expressive use of light and shadow (also called chiaroscuro) in his many portraits. Raised in Leiden, he studied with Pieter Lastman (1583-1633) in Amsterdam, then returned to Leiden around 1625 and set up shop as a teacher and portrait artist. Sometime between 1630 and 1632 Rembrandt relocated to Amsterdam, where he spent the rest of his career. Though he had his detractors (some of whom considered him coarse and "low born"), Rembrandt was successful and famous during his lifetime, though he fell on financial hard times in his later years. He was a master printer and produced hundreds of group portraits and historical paintings, including The Anatomy Lesson of Dr. Tulp (1632), The Military Company of Captain Frans Banning Cocq (1642) and Aristotle with a Bust of Homer (1653). His portraits -- including a lifelong trail of intriguing and rather frank self-portraits -- reveal his interest in psychological study and continue to be admired as landmarks in Western art. The Military Company of Captain Frans Banning Cocq is also known as "The Night Watch" because it was thought the painting depicted a nighttime scene. When the painting was cleaned in the 1940s it became obvious that it depicted a daytime scene... He married Saskia van Ulenburgh (also Uylenburgh) in 1634.   Related Paintings of REMBRANDT Harmenszoon van Rijn :. | Landscape with a Long Arched Bridge | Jeremiah Lamenting the Destruction of Jerusalem g | Double Portrait of the Mennonite Preacher Cornelis Claesz Anslo and his Wife Aeltje Gerritser.Schouten (mk33) | Aristotle with a Bust of Homer | Cornelia Pronck wife of Albert Cuyper (mk05) |
Related Artists:
Robert William Buss
British painter and etcher , 1804-1875 was a Victorian artist, etcher and illustrator perhaps best known for his painting Dickens' Dream. Born in Bull and Mouth Street, Aldersgate in London in 1804, Buss served an apprenticeship with his father, a master engraver and enameller, and then studied painting under George Clint, a miniaturist, watercolour and portrait painter, and mezzotint engraver. At the start of his career Buss specialized in painting theatrical portraits, with many of the leading actors of the day sitting to him, including William Charles Macready, John Pritt Harley, and John Baldwin Buckstone. Later Buss painted historical and humorous subjects. He exhibited a total of 112 pictures between 1826 and 1859, twenty-five at the Royal Academy, twenty at the British Institution,
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Louis Le Nain
1593-1648 French Louis Le Nain Gallery French family of painters. Antoine Le Nain (b Laon, c. 1600; bur Paris, 26 May 1648) and his brothers Louis Le Nain (b Laon, c. 1600; bur Paris, 24 May 1648) and Mathieu Le Nain (b Laon, c. 1607; bur Paris, 26 April 1677) lived together and shared a studio in Paris. Since the studio was headed by Antoine, he is assumed to have been older than Louis. The brothers reputation rests on a number of paintings signed Le Nain, on the basis of which other paintings (but no drawings) have also been attributed to them. None of the signed paintings bears a Christian name, and there is no secure way of attributing works to the individual brothers, although many attempts have been made. Eighteenth-century sale catalogues, fearful of anonymity, effectively chose from the three names at random. Since the writings of Witt (1910) and Jamot (1922) in particular, it has been habitual to ascribe small paintings on copper to Antoine, and austere, larger peasant scenes to Louis. This division of hands will be found in almost all the subsequent literature on the artists, although it must be stressed that there is no evidence at all to support it. Great efforts have also been made to identify works by Mathieu, since he survived his brothers by nearly 30 years and presumably continued to paint after their deaths in 1648. However, no such activity after 1648 is securely documented, and none of the surviving works bears a date later than 1647; and the arguments for a separate Mathieu oeuvre, though cogent, should not be regarded as conclusive. The outstanding feature of the work of the Le Nain brothers, and the basis of their celebrity since the mid-19th century, is the artists treatment of the poor.






Sandro Botticelli
All the Sandro Botticelli's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved